Kan inte vara mitt barn..

Isabelle och jag har varit ute en stund, planen var en liten promenad och sen lite shopping till mamma. Inget märkvärdigt egentligen, titta lite och sådär, kanske ett par promenadvänliga skor (mina gympaskor är visserligen sköna men ack så hala bland löven). I början gick det bra, men sen kom lite kräk och då blev det svårare att somna om. Kreativ som jag är tänkte jag att berget som är vid solna centrum kanske bjöd på lite skumpiga vägar, lätta att somna på. Det var mest uppförsbackar, och sen på andra sidan, trappor! Genialt Solna..
Hur som helst, efter en sväng ner för trapporna sov fröken äntligen, så jag gick in i solna c, kom till H&M, första butiken och Isabelle började skrika. Fullständigt otröstlig. Jippie! Det blev varken glittertopp, halsduk eller leggings. Det blev rulltrappa ner, in på hemköp, med skrikande bebis, ut från hemköp, fortfarande skrikande bebis, påväg ut, hittar ett amningsrum, mat i 3 minuter (vilket aaaaldrig har räckt för fröken förut!) Och sen sov hon som en stock. Och fortsätter ännu. Eh, va? Hon gillar inte shopping, det är ett som är säkert. Jag får halka omkring resten av hösten också då (eller kanske inventera garderoben..) Helt klart är ju att hon inte kan vara mitt barn, omöjligt!

Annars firar vi 4 veckor idag. Om det är en större dag för mig än Isabelle tror jag nästan, för ungefär vid den här tiden för 4 veckor sedan hade jag krystat ut en större vattenmelon och var rätt tagen av hela situationen. Galet egentligen.. Och det har hunnit bli väldigt mycket höst på den här tiden, men det slog nog över den helgen, varmt när vi åkte in, kallt när vi åkte hem.