Igår var det begravning för mormor, jisses så ledsamt! Väldigt fint men det går ju inte att undvika alla tårar som kommer. Vi hade akten i kyrkan ute på landet, och den var fylld till bristningsgränsen (det påstås att 50 pers till ska komma in, men de får nog vara små i så fall..) Den var fylld med blommor, alla väldigt fina och allt som mamma och Lars hade fixat var jättefint. Mycket och personlig musik, många vänner, släktingar och bekanta och vi var nog alla ganska tagna efteråt. Det hela avslutades med en minnesstund i kyrksalen, precis så som mormor hade gjort, 3 rätters med ost och vin.
Dock var det rätt tufft att sitta still så länge för mig, fick ont i bäckenet och sammandragningar under både gudstjänsten och sittningen och jag var helt slut i går kväll när jag väl kom hem efter middag ute på landet. Ett tag trodde jag att det var dags för grodan att komma, mitt under prästens bön. Sådär vältajmat kanske!
Men, mormor har fått ro, morfar är visserligen lite deppig, men jag tror att han också var nöjd med gårdagen. Trötta är vi dock allihopa och nu får vi fundera på hur vi ska gå vidare härifrån.
En sak är iallafall säker, jag har en riktig klippa i Roger, inte bara det att han ställde upp på att skjutsa tanter fram och tillbaka från stan, han fanns vid min sida hela dagen också. Annars vet jag inte riktigt hur det hade gått!
21 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar