Det är svårt att vara lycklig i bebisbubblan när det händer tråkiga saker runtomkring oss. Min älskade mormor gick bort i fredags förmiddag och även om det väl till viss del var något vi alla visste skulle komma så gör det inte saknaden mindre.
Mormor hade det absolut största hjärta jag nånsin upplevt (och starkt var det också) och kommer att vara så oändligt saknad av oss alla. Självklart sörjer jag att hon inte fick chansen att träffa grodan, hon såg verkligen fram emot det, men en viss tröst är det ändå att tänka att en del av hennes själ kanske lever vidare i den nya lilla varelse som kommer i september. Vi har hur som helst spenderat helgen på landet, med familjen samlad och det var nog bra för oss alla. Nu ska begravning ordnas och allt det praktiska, tungt men ändå bra tror jag.
Men Roger och grodan har tydligen utvecklat ett alldeles eget kommunikationssystem, som de ägnar sig åt när jag sover, Roger buffar på magen och grodan svarar. Härligt att jag inte behöver vara med jämt.. :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar